Ett problem vi ofta stöter på i standupvärlden:

Människor som glömmer bort sig själva… och tror att de sitter hemma i sitt vardagsrum.

Det är jättebra att publiken känner sig avslappnad – det är ju precis det vi vill –

men man får inte ta det för långt. För då förstör det tyvärr för alla andra.

⸻

🕯️ En intim stämning… ibland för intim

Stämningen i en comedy club är speciell. En mörk källare utan fönster, mjuk belysning, komikerna är nära publiken. Och ofta… ett eller två glas innanför västen.

Den här intima atmosfären är helt medveten. Den skapar kontakt, närhet – en riktig koppling.

Men ibland blir det lite för mycket hemkänsla för vissa.

Scenen är ett nöje. Jag älskar att vara nära publiken.

Att interagera, att känna av rummet, att lära känna människorna framför mig – det är också därför jag gör det här.

Men man får inte glömma en sak: det står en komiker på scenen.

Någon som har jobbat, skrivit, repeterat. Och ibland känns det som att vissa helt glömmer bort det.

⸻

🔊 Prata inte högre än komikern… som har mikrofon

Ibland börjar folk prata med varandra eller kommentera det som händer på scenen.

Problemet? De gör det högt. Så högt att man hör dem mer än komikern – trots mikrofon.

Det är inte bara störande för den som står på scen – det förstör också för alla andra som är där för att lyssna.

Och sen har vi de som gissar punchlinen högt. Eller som konstant avbryter.

Vi ska inte låtsas – det sabbar hela upplevelsen.

Om du verkligen inte gillar ett uppträdande och inte kan hålla tyst, ta en liten paus.

Gå ut ett tag. Kom tillbaka senare. Enkelt.

Tänk om någon gjorde så på en opera. Eller en teaterföreställning.

Det vore otänkbart. Du skulle bli vänligt men bestämt visad ut. Och det vore helt rätt.

Folk betalar inträde. Det är klart de vill njuta av showen i lugn och ro.

Och om vi ska vara ärliga: att betala för något och sen inte lyssna – det är som att slänga pengarna direkt i papperskorgen.

⸻

🎭 En del av showen… men inte hela

Standup är levande. Vi vill att publiken är aktiv, inte passiv.

Vi vill att de blir en del av stunden, inte bara sitter där och tittar.

Men det är skillnad på att svara när komikern bjuder in till det –

…och att sitta och prata högt, avbryta hela tiden, kommentera som om det vore Netflix.

Tänk dig: du är på jobbet, fokuserad. Och var tionde sekund är det någon som avbryter, kommenterar, kritiserar högt.

Hade du inte blivit galen?

Bara för att vi står på scen betyder det inte att vi är fri jakt.

Respekt gäller åt båda håll.

⸻

🗣️ Att interagera… när det går

När det händer, försöker man ibland ta det med humor.

Men det funkar inte alltid.

Det värsta är när personen börjar tycka att du är problemet.

De vänder på det. Pratar högt, stör alla – och sen anklagar de dig för att du var otrevlig.

Som tur är finns det några klassiker man kan ta till:

• “Vill du ta mikrofonen och köra själv eller?”

• “Helt sjukt – du har ingen mick men alla hör dig bättre än mig.”

• “Du vet att det här inte är ditt vardagsrum, va?”

• “Tror du alla här vill höra din konversation?”

• “Vill du bli visad ut eller ska vi byta plats?”

• “Du verkar ha mycket att säga – varsågod, scenen är din.”

Ibland funkar det. Ibland inte.

Och ibland fortsätter det hela kvällen, trots att man sagt till flera gånger. Det är bara sorgligt.

Och om flera personer säger samma sak till dig…

Då är det kanske inte alla andra som är problemet. Det är kanske lite du.

⸻

🙏 Lita på oss

När du går på standup – slappna av. Andas.

Lita på oss.

Om du inte gillar ett set, vänta in nästa eller ta en kort paus.

Men kom ihåg: personen på scen är en människa. Med känslor. Med arbete bakom sig. Med mod nog att stå där.

För ja… tystnad, det är då det börjar.

Och ibland är det just tystnaden som gör standup magiskt.

Slösa inte bort din kväll – eller dina pengar.

Visa lite respekt. Och framför allt…

Peace and love.